heltvanligdag.blogg.se

Vi är en helt vanlig familj i en helt vanlig förort. Vi bloggar om helt vanliga saker, en helt vanlig dag.

Personalen inför Flaggdag!

Publicerad 2013-04-14 14:39:00 i Allmänt, Kidsen,

Idag firar vi med pompa & ståt! Lily har äntligen kommit upp i sin födelsevikt, hon spurtade på slutet och gick om födelsevikten med kaxiga hela 6gram.
STOR DAG ansåg sköterskan och kom med glimten i ögat och nynnandes på nån högtidlig melodi infarandes med en svensk flagga som hon stolt placerade på hyllan brevid Lilys säng - idag firar vi!

En annan helt fantastisk sak är att en mamma som är med i samma facebook grupp för mammor som hade BF i maj( ni är bäst ❤) har efter en tidigare stor förlust i sitt liv idag fått ett PLUS på stickan, jag ser verkligen fram emot att få följa hennes resa och håller alla fingrar och tår att det här ska gå vägen.

Igår va Alex och barnen här, det va så otroligt härligt att få bara se och höra dom, att få sitta med dom i famnen, att gå krama om dom. Helt fantastiskt va det. Däremot när de skulle åka hem så va det inte så fantastiskt längre, det va precis som om nån tig tag i hjärtat på mig och bara sket ut det ur kroppen på mig, orkar inte ens skriva om det för då börjar jag bara gråta. Molly hade ritat en teckning som jag satt upp på fönsterbrädan här. Det ska föreställa ett monster, hon förklarade noggrant vad alla detaljer föreställde :) nu är det förhoppningsvis mindre än 1 vecka kvar tills vi får åka hem och ha hemsjukvård istället. Jag håller mig sysselsatt med att virka som värsta pensionären, har tack o lov ganska många beställningar på babyskor så jag håller mig sysselsatt!

Jippie, nu vänder det!

Publicerad 2013-04-10 20:42:00 i Allmänt, Kidsen,

Idag är en bra dag! I morse vid vägningen hade hon gått upp 10g. 10 gram är ju inte mycket, men det är 10 gram MER än gårdagen. Det betyder att hon gått upp 2 dagar i rad, sen att det inte är någon enorm uppgång spelar ingen roll. Det går åt rätt håll!

Nu för en stund sen gjordes en bilicheck på henne (koll av gulsot om man ska hårddra det) och den visade på 211, vilket är en nergång (219 igår) , vilket också är helt fantastiskt. För första gången har alltså mätningen gått ner för första gången utan att hon solat!!!!

Sen kom den bästa nyheten av alla! Besöksförbudet dras tillbaka :). Det betyder att min man kan komma hit med de andra barnen och hälsa på. Nu har ju han varit lite dålig men mår mycket bättre nu så vi bestämde att de kommer hit på Lördag så stannar de här över dagen. Jag längtar så otroligt mycket. Bara tanken på att vi ska få va tillsammans allihop gör mig helt salig!

Idag har Lily badat för första gången, hon gillade det skarpt! Hon såg så nöjd ut, jag lät sköterskan bada henne så fotade jag med "riktiga" kameran. Glömde ta foton
med mobilen så jag får lägga upp bad bilder senare :)

I morgon ska min pappa komma förbi, ska bli jättekul för det har varit lite turbulent där och jag är så glad att han ska komma hit. Är och har alltid varit "pappas flicka" så det känns skönt å veta att han finns där.

Nu ska jag och Lily spendera kvällen ihop med TV:n och bara mysa:)

Idag har varit en riktigt bra dag!

Åldrades 10 år på en millisekund!

Publicerad 2013-04-09 15:05:00 i Allmänt, Kidsen,

Här är det 2 steg fram och 1 steg bakåt som gäller. Igår upplevde jag det vidrigaste ljudet någonsin. Lilys apné larm gick av. (Apnélarm är ett larm som kollar att hon andas). Jag har nog aldrig rört mig så snabbt någonsin, superhjältar skulle bli gröna avund. Väl framme vid Lilys säng så la jag handen på henne och då tog hon ett djupt andetag och larmet tystnade. Efter att ha kollat igenom henne noga var det precis som alla muskler i benenbars slutade fungera. Jag föll rakt ner på golvet å storgrät, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Den ångesten hoppas jag att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva igen och ingen annan heller för den delen. Efter den händelsen har jag varit lätt paranoid och har väldigt svårt att släppa Lily ifrån mig. Läkaren och barnmorskan har försökt lugna mig och har lyssnat på hennes andning lite extra både en å två gånger nu. För övrigt så är allt bra, igår va det tungt, först hade Lily gått ner i vikt, hon vill inte riktigt lägga på sig ordentligt, hon är ju 1 och 1/2 vecka nu och har inte kommit upp till sin födelsevikt ännu. Hon får extra tillsatser i den donerade mjölken nu och sen får hon även fosfor och kalcium, plus att hon ska få järn, dessutom så hade hennes bilirubin ökat (det går upp å ner hela jäkla tiden) så nu har hon legat å solat sen igår. De tog prover på henne för en stund sen så jag hoppas att hon ska slippa sola något mer nu. Det har gjorts ultraljud på hennes hjärna nu också. Finfina resultat :) inga som helst tecken på att hon haft någon hjärnblödning och allt såg perfekt ut !

Idag har vi även fått flytta till ny avdelning. De har öppnat avdelning 21 på våning 9, så jag har fått lyxbehandling här med största rummet på avdelningen (eftersom jag är ensam här och väldigt låst så fick jag bästa rummet så jag inte ska bli alldeles för klaustrofobisk) Alla långtidsboende familjer har blivit flyttade hit upp så ska de ha såna som bara stannar en tid alternativt har sina barn på sal på avdelning 20 där jag låg innan. Jag märker att personalen börjar oroa sig lite för mitt psyke, jag försöker hållandes uppe och tänka positivt men det är ganska svårt emellanåt, saknar stödet från mina föräldrar som tyvärr är helt frånvarande, men har tack o lov min svärmor som är omtänksam så det både räcker och blir över för hela familjen och lite till. Som om inte vore tungt nog så har Alex blivit sjuk så nu är han hemma och knaprar i sig Alvedon, jag hoppas verkligen han blir frisk fort för ta hand om tre ungar själv när man är sjuk är inte roligt! Sen så måste han ju vara helt frisk innan han kan komma hit också. Vi skulle ha gjort ett "skiftbyte" i morgon var det tänkt så att han skulle få vara med Lily och få vila upp sig från vardagen och jag skulle få stanna hemma över dagen och natten med barnen, dels för att få träffa dom (saknar dom så jag håller på å gå sönder, och dels för att få gå å lägga mig och sova mer än 1,5 timmar i stöten) men nu får vi vänta med det tills senare :(

Usch vad det här blev gnälligt märker jag! Sorry för det, det är bara en jäkla skitdag helt enkelt, i morgon känns det bättre :)

Kram

1 vecka gammal

Publicerad 2013-04-06 08:38:00 i Allmänt, Kidsen,


Nu har det gått1 vecka sen Lily föddes. Det har varit en omvälvande tid. Det går från lyckorus till hopplös vanmakt om vart annat. Lily är en tuff tjej, men så otroligt liten och skör.

De första dagarna bodde Lily inne på akutsal där hon övervakades av personal precis hela tiden. Känslan att sitta där inne va helt galen , man är tilldelad sin lilla hörna där ens älskade lilla barn ligger i sin säng med sladdar och slangar och maskiner som piper och larmar hela tiden, det är monitorer som visar massa siffror och såna linjer som svänger upp eller ber beroende på vad de läser av... I salen står i vårt fall fyra stationer uppställda med tillhörande prematura bebisar och skräckslagna och oroliga föräldrar. Lily går från klarhet till klarhet, hon är en stark tjej som trots sin litenhet kopplas bort från ena maskinen efter den andra, till slut anses hon vara så pass pigg att hon och jag till min stora lycka ska få bo på ett eget rum tillsammans. Nu har vi spenderat 3 dygn här och det går ganska bra. Just nu har det varit lite krångel med vikten som gått upp och ner som en jojo, nu på sista vägningen så hade hon gått upp litegrann vilket känns jättebra. Hon är fortfarande en bra bit bort från sin födelsevikt, men vi kämpar för att komma ikapp. Hon har dessutom blivit lite gul i omgångar och har fått ligga på en sån solmadrass, nu har hon legat på en sån sen igår men tyvärr fick jag just veta att hennes värden försämrats. Så nu får hon fortsätta sola och förhoppningsvis får vi bättre resultat vid nästa mätning.

Igår fick jag ett stort paket kläder från en kompis som har svart bälte i att sy. En hel uppsättning helt juvliga små plagg! Nu längtar jag tills Lily klarar hålla värmen lite bättre så hon förvärva använda dom:) men det går framåt, igår sänkte vi tempen på värmemadrassen till 36 grader - success:)

Ja det va en liten uppdatering från oss, jag kommer försöka uppdatera en gång om dagen nu då det är så många som undrar hur det går för vår lilla tös och jag är hopplöst svår att få tag i här.

Kramar / J & L

speed förlossning deluxe

Publicerad 2013-04-02 00:37:00 i Allmänt, Kidsen,

På långfredagen (29 Mars) så hade jag sammandragningar hela dan, ganska intensiva sådana. Jag sa till personalen flera gånger att nu är det på gång, det kommer hända antingen i natt eller i morgon. Dom småskrattade åt mig och sa typ att, jaja visst, men det är nog större chans att du är kvar hos oss 2-3 veckor.
Jag har verkligen inte nån aning om varför de bara viftade bort mig, Lite kul var att i sängen brevid min låg en tjej som kommit in för vattenavgång, hon va i vecka 35 och var precis som jag i strikt sängläge. När hennes sammandragningar visade tillstymmelse till att börja så va sköterskorna där och erbjöd henne smärtstillande och de togs kurvor och lyssnades på bebisens hjärtljud med jämna mellanrum, jag hade tätare sammandragningar än vad hon hade och utav vad jag kunde höra på hennes andning så gjorde mina dessutom en bra bit ondare. Så där låg jag i min säng och blev mer och mer provocerad av den här stackars tösen som dessutom hade ett jäkla rötägg till karl. (Han smällde ur sig 2 kommentarer som höll på att få mig att fara genom draperiet över till deras sida och börja veva..., den första va när sköterksan skulle sätta en port i tjejens arm 8 en sån plasmojäng man kopplar droppet i):
Nej sätt inte fast en sån där,det ser så äckligt ut, vänta med det tills det är absolut nödvändigt.

Kommentar nummer 2: (Håll i er nu!!!) Sköterskan kom in för att diskutera lite alternativ på smärtlindring.
- Nej hon ska inte ha nån smärtlindring, för mitt barn ska bästa tänkbara start på livet.

SERIÖST!!!!


Hur som helst, tack o lov blev rummet brevid ledigt (singelrum) så jag fick flytta in dit istället så jag slapp det där jäkla stolpskottet.
Väl där så fortsatte värkarna att jobba på. jag berättade för sköterskan ännu en gång att det var på gång och att jag ville ha nå tabletter och för tionde gången uttryckte jag min oro över att de hade inskrivningsstopp på neontalen. Mitt eviga tjat om att få prata med barnläkaren gav utdelning och hon kom förbi, jag ficv ställa en väldans massa frågor om hur en bebis född i vecka 31 mår. Jag blev ganska lugnad av samtalet och berättade om min oro att föda under natten och fick då svaret att om det startar så kommer jag behöva byta sjukhus för det är fullt, inte bara fullt heller, utan jättefullt! Nån timma senare börjar nu värkarna ändra karaktär, det börjar göra ont på riktigt, jag ringer efter barnmorskan och försöker få in i skallen på henne att NU är det på gång, Till slut ber jag om 2 citadon och säger att jag behöver det för att ta udden av smärtan, jag i princip beordrar henne att plocka fram maskinen och ta en kurva på mig. När väl kurvan är i gång fattar hon till slut att jag faktiskt inte snackade bullshit. Jag bad henne få dit förlossningsläkaren så jag kunde kolla hur mkt öppen jag var. Han kom dit och det visade sig att det va 3 cm, då kördes jag direkt ner till förlossningen för smärtlindring, jag lyckades ringa Alex och säga att det var dags så han måste komma in.Sen tog vi hissen ner till förlossningen och då ville barnmorskan kolla hur pass starka mina värkar va, då visade det sig att jag va öppen 8 cm, en värk kom och vips va det 9 cm, nästa värk va jag helt öppen och hon kände att nu kommer hon. Hon sa nåt i stil med: Jennie, nu måste du hålla emot för du måste vänta på "Barn" (med det menade de läkargänget från neontalen) samtidigt kom tack o lov dessa rusandes och mer eller mindre fick ta emot henne i farten, för den här ungen hade förbaskat bråttom. 8 minuter tog det närmare bestämt från 3 cm till hon va ute :) Att Alex inte hann in i tid va ju lite knasigt, men allt gick så in i helsikes fort så jag hann liksom inte ens reflektera över att han inte var där, själv är han helnöjd med läget då han avskyr allt vad förlossningar heter :) Så det blev ju bra ändå, Alex kom väl 10 minuter efter hon va född eller så och fick gå direkt in till henne och se och träffa henne. . Hon var 38cm lång och vägde 1854 gram

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela