heltvanligdag.blogg.se

Här är det 2 steg fram och 1 steg bakåt som gäller. Igår upplevde jag det vidrigaste ljudet någonsin. Lilys apné larm gick av. (Apnélarm är ett larm som kollar att hon andas). Jag har nog aldrig rört mig så snabbt någonsin, superhjältar skulle bli gröna avund. Väl framme vid Lilys säng så la jag handen på henne och då tog hon ett djupt andetag och larmet tystnade. Efter att ha kollat igenom henne noga var det precis som alla muskler i benenbars slutade fungera. Jag föll rakt ner på golvet å storgrät, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Den ångesten hoppas jag att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva igen och ingen annan heller för den delen. Efter den händelsen har jag varit lätt paranoid och har väldigt svårt att släppa Lily ifrån mig. Läkaren och barnmorskan har försökt lugna mig och har lyssnat på hennes andning lite extra både en å två gånger nu. För övrigt så är allt bra, igår va det tungt, först hade Lily gått ner i vikt, hon vill inte riktigt lägga på sig ordentligt, hon är ju 1 och 1/2 vecka nu och har inte kommit upp till sin födelsevikt ännu. Hon får extra tillsatser i den donerade mjölken nu och sen får hon även fosfor och kalcium, plus att hon ska få järn, dessutom så hade hennes bilirubin ökat (det går upp å ner hela jäkla tiden) så nu har hon legat å solat sen igår. De tog prover på henne för en stund sen så jag hoppas att hon ska slippa sola något mer nu. Det har gjorts ultraljud på hennes hjärna nu också. Finfina resultat :) inga som helst tecken på att hon haft någon hjärnblödning och allt såg perfekt ut !

Idag har vi även fått flytta till ny avdelning. De har öppnat avdelning 21 på våning 9, så jag har fått lyxbehandling här med största rummet på avdelningen (eftersom jag är ensam här och väldigt låst så fick jag bästa rummet så jag inte ska bli alldeles för klaustrofobisk) Alla långtidsboende familjer har blivit flyttade hit upp så ska de ha såna som bara stannar en tid alternativt har sina barn på sal på avdelning 20 där jag låg innan. Jag märker att personalen börjar oroa sig lite för mitt psyke, jag försöker hållandes uppe och tänka positivt men det är ganska svårt emellanåt, saknar stödet från mina föräldrar som tyvärr är helt frånvarande, men har tack o lov min svärmor som är omtänksam så det både räcker och blir över för hela familjen och lite till. Som om inte vore tungt nog så har Alex blivit sjuk så nu är han hemma och knaprar i sig Alvedon, jag hoppas verkligen han blir frisk fort för ta hand om tre ungar själv när man är sjuk är inte roligt! Sen så måste han ju vara helt frisk innan han kan komma hit också. Vi skulle ha gjort ett "skiftbyte" i morgon var det tänkt så att han skulle få vara med Lily och få vila upp sig från vardagen och jag skulle få stanna hemma över dagen och natten med barnen, dels för att få träffa dom (saknar dom så jag håller på å gå sönder, och dels för att få gå å lägga mig och sova mer än 1,5 timmar i stöten) men nu får vi vänta med det tills senare :(

Usch vad det här blev gnälligt märker jag! Sorry för det, det är bara en jäkla skitdag helt enkelt, i morgon känns det bättre :)

Kram