heltvanligdag.blogg.se

I morse fick jag antibiotikadropp igen, tydligen så tålde jag inteantibiotikan utan fick en jättereaktion. Helt plötsligt började jag blöda näsblod. Enorma mängder. Det va som om nån satt på en kran. På det fick jag den värsta frossan jag nånsin upplevt. Det var direkt vidrigt. Inom loppet av några minuter gick min temp från 36,5 till 38,5 och deg sprang personal här å stack mig med nålar å satte drop, la på mig filtar å värmekuddar. Helt galet. Nu har de bytt till ännu en sort antibiotika och den här verkar funka bättre. Nu har äntligen de vita blodplättarna och mitt crp börja ge med sig! Är långt ifrån infektionsfri men det går åt rätt håll!

Läkarna har beslutat att de ska sluta ge mig stoppmediciner nu då de ändå inte riktigt har någon effekt utan mest ger obehag. Jag har ganska mycket sammandragningar och nu leder bara avvakta och se hur det utvecklar sig.

Så har en dag till gått. Det är nu tidig morgon, det har börjat ljusna ute. Nu e det alltså ca 50 timmar sen vattnet gick. Att ligga på sjukhus är faktiskt ganska stressande, man kan inte tro att det skulle va så, men man får liksom aldrig vara i fred,
Först så i morse (igår är det nog klassat som nu) flyttade en annan mamma in på rummet. Hennes vatten hade gått och hon låg bara och väntade på att värkarna skulle sätta igång. Hon va i vecka 35. Så jag spenderade förmiddagen med att lyssna på hennes andning och hur hennes värkarbete startade , nån gång på eftermiddagen körde de ner henne till förlossningen, då hade hon 5 minuter mellan värkarna och ville ha smärtlindring, hon gosar nog med sin bebis nu :)
Sen är jag jätteorolig gör Marina som jag haft lyxen att dela korridor med. Vi är från samma mammagrupp och hon har varit inlagd här på avdelning 12 hon med. Hennes flöden va dåliga och hennes lille kille har inte riktigt fått all den näring han behöver. Nu på förmiddagen visade hennes Ultraljud att läget var ännu mer försämrat och att hon skulle få träffa läkaren för att se hur de skulle gå vidare. Hon dök aldrig upp för en fika här med mig så jag kollade med systern vad läget var då marina inte svarade på meddelande på telefonen. Då fick jag veta att de kört iväg henne, av vad jag förstog til Karolinska där hon antagligen blivit snittad. Så nu längtar jag tills hon hör av sig. Man blir ganska attached till varandra även om man inte känner varann sen innan när man delar oron för sina ofödda barn. Tror inte riktigt nån som inte har upplevt det här kan förstå vilken ångest det ändå är.
Mer om mig idag... Jag har fått antibiotika i dropp och det fick bukt på bihåleinflammationen jag haft, men blodprover visar att jag tydligen har en infektion kvar i kroppen och den ökar så nu har de bytt till en bredare antibiotika, så nu hoppas jag att den ska hjälpa. Har fått båda doserna med kortison också, jag fick nån speedvariant av det på grund av infektionen så jag reagerade med lite mot det, jag blev alldeles rödblommig och såg ut som värsta påskkärringen med knallröda kinder :) sen har de gett mig bloduttunnande för att förhindra blodproppar av allt stillaliggande. Sen lyckades jag få värkar på kvällen vilket inte var helt optimalt, så då fick jag värsta bautadosen med brikanyl vilket jag kan säga var sjukt vidrigt. Värkarna stannade av i princip omgående, men jäklar vad skakig jag blev, jag tror min puls gick upp i 390 och jag skakade så mycket av medicinen så höll jag ett vattenglas hade de kunnat använda mig som vattenspridare. Helt galet, fick även nåt långtidsvärkande som inte är i närheten lika jobbigt att hantera sen så nu är det bara hålla tummarna att jag slipper den där hemska brikanylchocken för all framtid. Haha jag tror den där botade alla framtida astmaattacker jag nånsin kan tänkas få :p
Har börjat få lite sammandragningar igen men inget som känns "fel" utan mer av sorten som tränar magen.
Idag var även Alex förbi på en snabbvisit och lämnade ombyten och tandborste etc. Så himla skönt att få duscha å känna sig som människa igen. Han kunde inte stanna då han var tvungen att åka hem till barnen. De har varit påskkärringar idag dom små liven, fick en bild på dom som jag tittat på tusen gånger, saknar dom så jag håller på å gå sönder. Molly har ritat ren teckning åt mig oxå. Gullunge!
Men nu gäller det att hålla sig sysselsatt så inte tankarna äter upp en. Alex shoppade loss garner till mig så jag kan bli färdig med alla beställningar på babyconverse jag har. Så nu är det bara å jobba på.

https://cdn3.cdnme.se/4023384/6-3/pic_51551946e087c35dde2b0991.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/4023384/6-3/pic_51551946e087c35df048477c.jpg" class="image">

Vecka 30 + 6
Runt klockan 3 på natten vaknade jag till av att det kändes som om mensen kommit. Det liksom rinner till. Yrvaken är tanken att jag måste till toa å få på mig en binda så jag inte ska blöda ner kläder/säng. Sen kom jag på att "jag är ju för sjutton gravid" ner till toa ändå och på med en binda, tanken då va att det va en flytning, inte mkt mer med det, upp till sängen å försöka somna om. Jag får några sammandragningar innan jag somnar och varje gång får jag den för känslan av att nåt rinner till. Somnar till slut. På morgonen så är det som vanligt fullt med bestyr med ungar å hundar och varje gång jag böjer mig eller lyfter nåt av barnen så kommer en ny skvätt, fortfarande ganska måttligt. Jag ringer förlossningen för att rådgöra och de vill att jag ska komma in för en koll. Själv tyckte jag inte att det var nån panik då det ändå var frågan om så pass små mängder, men efter att jag gått fram och tillbaka till dagis å lämnat ungarna så rann det ordentligt. Då var det så pass illa att byxorna blivit helt blöta och jag insåg att vattnet hade gått. Inväntade barnvakt till minstingen och for in till Danderyd där de konstaterade vattenavgången, gjorde ett Ultraljud som visar att lilla tösen ligger med huvet ned och navelsträngen ligger inte i kläm. Hon beräknas i nuläget väga ca 1500-1600 vilket motsvara hennes vecka och vattenmängden var okay. Jag blev inskriven och skickad till ett rum där jag är beordrad strikt sängläge vilket innebär att jag nu inte får kliva upp, ska jag på toa så kommer de å kollar bebisens hjärtljud efter för att kolla att inte navelsträngen kommit i kläm. Jag har tydligen en infektion i kroppen så jag får drop med antibiotika i omgångar och har fått kortisonsprutor med 12 timmars mellanrum för att öka på utvecklingen av bebisens lungor. Nu ligger jag och är ganska uttråkad här, de tog kurva och såg att jag har relativt regelbundna sammandragningar, men de är inte speciellt smärtsamma, blir de intensivare sätter de in stoppmediciner. Jag håller tummarna att jag ska slippa det. Har tagit med mig virkning och ska se till att få färdigt de liggande beställningar jag har på Babyconverse åtminstone,tid har jag ju gott om. Nu är målet vecka 32 och så får man ta det därifrån.